Barnen började hoppa och jag satte mig på en bänk vid sidan om. Grannarnas barn med mormor och dennes man kom förbi och satte sig och språkade en stund. En bekant avfärdade mitt förslag till att han skulle hoppa och div. turister samt badare passerade fram och tillbaka. Barnen hoppade säkert i en timme. Att de bara orkar?

Vissa godishämtaravbrott gjordes och de fortsatte tills det va dags att gå. Vi gick lite åt fel håll så att säja. Vi skulle kika lite på vattenrutschbanan men det visste de inte. Vi gick en i skogen och genom tältcampingen fram till vattenrutschen. Michelle kom på att hon glömt sin prinsesskrona och de vände tillbaka för att hämta den. Jag gick upp på ett berg och övervakade vad de gjorde. Vattenrutschbanan var så belägen att det fanns olika vägar att gå. Vi valde den väg som leder till den stora granen som man kan gå in i där det är som en stor sal. Här uppe bor trädtrollen.Sedan gick vi förbi en campande familj, med en flicka ungefär i Michelles storlek. Vi talade om för dem att de två stora stenarna som fanns en bit från tältet var två sovande troll. De sa att de inte hört något under natten så förmodligen sov de även då. Vi genade nedför berget men stannade för att ta lite läsk, käx samt banan som vi även hade med oss.

Nu var det dock brant och lite knepigt men tack vara att vi hade bra sulor på våra sandaler så kunde vi ta oss ned via lite zick-zackande nedför. Dansbanan Vi kom sedan förbi dansbanan, där det skulle bli någon form av rytm- marionett teater. Barnen ville ju se detta men jag sa att det börjar inte ännu så vi hinner ner till verkstaden för att lämna våra ryggsäckar. Sagt och gjort. Vi gick dit och barnen gick i väg själva hållandes i varandras händer för att se föreställningen. Jag stannade lite för att få en lite rapport från matchen mellan England och Portugal. Jag kom till föreställningen och satte mig.

Jag skickade sms till morsan om att hon kunde ringa när straffarna började. Under tiden hade både föräldrar och barn blivit uppkallade på scenen för att deltaga i en salig röra av ljud och rörelser.

Barnen fick instrument eller dockor av olika slag. Efteråt fick alla som ville prova på alltsamman.

Morsan ringde och förmedlade straffsparksdramatiken med mig som vidareförmedlare till den varietéansvarige på plats, som för övrigt höll på England. Inte för Englands skull utan för Svennis.

Åter till Verkstan!
Vi gick ned tillbaka till verkstaden.
Vi tog varsin macka även om vissa onämnda av oss hellre ville gå till Caféet och köpa glass.
Men här kom den stränga pappan in i bilden och sa att man får absolut inte äta glass om man inte har ätit en macka först.

Jag tänkte att om de tar varsin glass så kunde kanske jag ta mig en öl under tiden. Bara medan jag väntar så att säja.

Men väl där så hände något.
Inte det att den sångerska som brukar sjunga där satte sig med gitarren. Nej något annat.
Jag tänkte, att varför skall inte jag äta glass med? Så det gjorde jag. Jag hoppade över ölen och tog mig en glass jag med.
Några bekanta satt där och vissa ord språkades men inte i någon större utsträckning då det mest va ytligt bekanta.
Man påtalade för mig att matchen visades via storblids-TV på övervåningen men vi beslutade oss för att gå hem innan våra underklädda kroppar började frysa och de båda barnen blev för trötta.

Väl hemma så slocknade Michelle i min famn i soffan och jag gjorde likaså.
Jag vaknade och la henne i sin säng samt gick och la mig för en hel lång natts välbehövlig sömn med massor av goda drömmar.
Drömmar om att få fortsätta vara pappa till världens bästa barn och att kunna ta tillvara på de enkla tingen i livet och göra dem till något stort.

I dag är det nya intryck att dokumentera.

(tidigare publicerat 2 Juli 2006, på Passagen)

Uj vad vi var trötta i går kväll när vi kom hem.
För nog blev det en fysiskt krävande dag med massor av intryck.

Tänk, folk kommer alltså hit på semester. Deras barn leker och har roligt i en eller två dagar.
Detta kan vi göra varje dag på sommaren.

Att hinna med att utforska naturen genom att gå ”fel” väg mellan olika platser är ju tyvärr inte turisterna förunnat å deras tid är begränsad.

Om vi går med riktning på vissa saker och en sak tar längre tid så kan vi ju hoppa över den för att sedan ta den en annan dag.

Hur gick det i dag då?
Båtbryggan
Vi började dagen med våra ryggsäckar innehållande badkläder, läsk samt några kex.
Michelle hade prinsesskrona med slöja på sig.
William bar läsken i sin Harry Potter-väska.
Han klagade på att det var tungt, så vi bestämde oss för att mellanlanda vid vår båtbrygga för att dricka ur lite läsk, så det blev mindre tungt.

Jag visade det vild-biggarå-träd som pappa brukade sitta i tillsammans med traktens andra barn mellan doppen i Bråviken när jag var liten.
Det som är nu är väl en avkomma av tidigare nämnda trä.

Väl framme vid hoppkudden blev det först veckopengsutdelning med tillhörande godisköp i den kiosk som brunnit ner.
Ja, de har rivit den och satt upp en provisorisk barack. Men det går ju att köpa godis där i alla fall.
Clownen hade packat och gett sig av, tyvärr, men det visade sig att det fanns andra attraktiva förnöjsamheter senare, lite längre bort.

…fortsättning kommer….

Vi brukar gå förbi en liten blodlönn som står vid den lokala cykelvägens kant.

Den är så liten att man nästan kan se hur den växer.
Samtidigt kan man se över en äng, en större blodlönn. Betydligt större.
Den ser så ståtlig ut med sin inramning av betydligt grönare träd

Brännboll på en liten lekplats fotbollsplan, funkar det med både vuxna och barn?
Blir inte det lite mycket orättvist?

Nej, faktiskt inte.

Med ett av barnen som brännare och som fumlar med bollen så tar det lika lång tid att bränna ett kort slag som ett långt.

Sedan blir det ju en hög av barn på de korta slagen där de, även om de är i samma lag slåss om vem som skall ta bollen.
Lillflickan, som ju är ett par år yngre än de från klassen som var med tog för sig riktigt bra.
Hon är inte rädd för att vara med och har otroligt bra social kontakt med både barn och vuxna.

En intressent sak som uppstod när vårt lag var s.k. utelag var själva uppställningen av folk.

Längst fram stod alla barnen och väntade på att bollen skulle komma. Och det gjorde den oftast när barnen slog.

I mitten stod alla mammor. Här hamnade bollen vid sneda slag eller av mestadels kvinnors slag rakt upp i luften.

Längst bak stod papporna. Där hamnade kvinnornas slag som hade fått en bra träff samt karlarnas slag för det mesta.

Alla backade när en karls skulle slå. Min lilla fint att då slå ett kort slag misslyckades kapitalt och jag blev bränd vid andra basen.

Var stod jag då? Jo, jag stod bland mammorna förståss?

Nu var det lite olika regler för barn och vuxna. De vuxna var tillåtet att hindra. Knuffar och stryptag samt granater och pistolhot, allt var tillåtet. Mutor gick inte hem, det var nog för lite pengar inblandade.Barnen sprang framför de vuxna. Flickan med, tills hon blev nersprungen.Här inträffade en situation som jag inte gillade. Efter lite gråt och konstaterande att inget var brutet mer än vanligt så påtalade jag att hon skulle stå där framme, inte jaga vuxna. Hon sa ja, jag vill vara där framme varpå hon ställde sig i slagkön! Med andra ord blev hon en överlöperska! Hon bytte lag! Skandal! Min dotter byter lag under pågående match! Och hon bytte ju inte till vilket lag som helst, hon bytte ju till motståndarlaget!

Detta var ett svek mot sin pappa och sin bror så det kommer att ta 20 år och många presenter att förlåta.

Jaaa…!!

En solig dag!!

Jaha, hur skall vi grusa det då för den Fjäderlöse, sa den ena guden till den andra.

Jo, jag vet, vi ger den en förkylning!!

Ja, vad roligt!

Sagt och gjort, tyckte två gudarna, som för övrigt satt på en himmelsk krog, och tog en ekumenisk öl tillsammans.

De hade roat sig med div. lekar, såsom, ”hålla folk vaken-leken” och ”ledbrytning av bloggare” dagarna innan. Nu var de lite uttråkade. De vill ha något nytt att göra. Så de ordnade lite sol, en flaska myggmedel samt strödde div. insekter över den av Fjäderlösa Tvåfotingar befolkade planeten. Sedan blåste de i örat på varandra så de blev förkylda. De odlade förkylningen genom att solbada på Nordpolen för att sedan ge den till mig…

En vädjan är dock på sin plats…

Låt oss tillsammans, hela befolkningen ta vara på varandra och fråga, inte bara av farten, hur vi mår, utan vilka behov vi har för att må bra i den närmaste framtiden med.

Fråga din chattgranne, om den har en skolavslutning, ett bröllop eller ett dop att planera inför.
Fråga om den sover som den ska. Fråga om inte den tid den lägger ner på att finns till hands inte går att kombinera med annat, om den nu inte går att sortera bort.

Måste man svara i realtid alltid?

Kan man chatta med en kamera fast man sorterar strumpor?

Glöm inte bort att svara den som talar med dig.

Låt dig inte känna dig störd av din omgivning.

Men glöm ej heller bort den som bryr sig om dig, vem det än må vara.

Tala med någon om någon annan men glöm inte bort att tala med någon annan om det som talats med någon om.

Jag tror att Småfotingarna hade jätteroligt i går.
Vi gick på en stig genom skogen. Där fantiserade de om allt möjligt hela tiden.
Vi gick över en bro. Där bodde det naturligtvis ett troll under. Vi tre var de tre getterna. Jag jag var det stora geten. Det var lika bra att de sa get, för vem vill bli kallad för den stora bocken?

Folkrace!Ja, det började ju bra, med regn, långa köer och två ungar som somnade precis innan vi skulle åka.
Sedan var det ett gnäll om att vara trött men inte för att vara hemma och lägga sig utan att vara iväg till folkracet.Nu var dt ju en jäkla massa folk där som trissade upp sina förväntningar så den minsta lilla sladd gav ett sorl bland publiken.
För inte åker man på något sådant och stirrar en annan i nacken om det inte är roligt.

Nja, ungarna och jag hade ju vår picknick, och de var nog nöjda med att se en liten bit av bilarna, bara de fick sin matsäck och sitt Kinderägg!!

Ja, klart man skall ha det, på en måndag, i äggveckan.

Det var trots allt rätt så trevligt, men inte p.g.a. några rullande konservburkar, utan p.g.a. sällskapet.

Tur att det fanns lite förutseende folk som kunde ta med Kinderäggen. Inte ett ägg på plåtburkstävlingen så långt ögat nådde annars.

(Sammanslagning av två gamla inlägg, från bloggen på Passagen. Kompletterat med flera bilder)

Rödlöken, är en viktig ingrediens i Biffen.

En öl, och lite stekt potatis samt Zucchini med morötter till.

Hm, hade jag verkligen ingen snaps till?

Jag tog fram ett paket fil.

…så behövdes det som jag ansåg, en kniv..

Vidare så började den olagliga fildelningen med ett enormt kladdigt resultat.

Slutsatsen är att detta påfund icke är önskvärt då resultatet blir extra arbete.

Jag är emot fildelning!

 

Fjäderlös Tvåfoting

Michelle julklädd med nystickad mössa.

Nu blev det rena mannekänguppvisningen då det byttes från det ena till det andra plagget samt poserande framför kameran.

Michelle som ”Brat”

De olika stilarna var ju riktigt roligt att se, även för en pappa som har modeinstinkt som en bärfis.

Michelle i balklänning samt dubbla handväskor och hela smyckeskrinet runt halsen.

Hon var ju inte ensam, en arkitekt och arbetsledare fanns också på plats.

Michelle, Oktober 2005

Michelle åt kräftor i år och var glad i dem. Det var aldrig fråga om i fall hon skulle göra det eller inte. Men förra året var det inte lika givet.

Första gången hon gjorde det var 2004. 3 år var hon då. Inte lätt alla gånger!

Inte är det väl snapsvisor som kommer ut ur den sjungande munnen?
Nåja, hur gör man nu då?

Det gäller att hålla rätta tungan i munnen!
- Jag sliter lite här så får vi se, jag tror nog det skall kunna gå!

- Ha, vad var det jag sa?

Men barn behöver lite fiske ibland, och framför allt föräldrarna. Jag vet att det finns de som säjer att de inte har tålamod, att sitta och vänta på att det skall nappa.

 Jag kan bara tycka synd om dem, som inte har tålamod, för det finns inte mycket mera som är avkopplande. Men man kan få till en rolig form av stressfaktor, om man har flera spön och att det samtidigt nappar bra! För då kan man ge sig tusan på att det nappar på alla spön på en gång, men det kan man lösa genom att a mycket mask och inte gråta över spilld mjölk.

Men att bada med en treåring, och en femåring, det anser folk vara avkoppling. (bilder från 2004) Hm, om de springer ut på varsin brygga eller stänker ner varandra så det blir bråk då? Är det avkoppling?

Barnen är fortfarande glada, men farfar är borta, det blev hans sista födelsedag.

Men han var medveten, närvarande och glad, på sin födelsedag.

Tidigare på våren hade han drogad, varit helt borta från omvärlden, och vi blivit tillfrågade om han ville dö hemma eller på sjukhuset.
Men den fjäderlöse gav sig inte.
I stället för mera droger så tjatade jag till mig minskade droger vilket gav honom en sommar extra, medveten, glad och uppesittande vid sin födelsedag, skojandes med sina barnbarn.

Han dog ca. fyra månader senare, var spelade inte någon roll längre, då!

”Den Fjäderlösa Tvåfotingen har inte slips varje dag.
Men det händer att han ibland går på tillställningar som en vanlig man!”

Barnens moster gifte sig sommaren 2004.

Michelle var tärna, med egen bukett och allt. William var
marschall, eller vad det nu kallas. Tärngosse kanske?

- Kommer inte glassen snart?

Michelle har fått låna en bröllopsbukett!

Här har Michelle sin egen lilla bukett!

Bröllopet var ett borgligt bröllop i parken vid
Stavsjö Värdshus. Endast två vuxna och två barn närvarade förutom
bröllopsparet.<

Det blev dock en större bröllopsfest senare.

Skatt från piraten,, funnen i ett träd

Men för det mesta så ledde den till en annan skattkarta som i sin tur ledde till en annan, men det slutade hela tiden med att det fanns en riktig skatt i slutänden.
Ibland så fanns där piratkex vid den nya kartan som den första hade lett till.
På senare tid har piraten inte riktigt orkat fram på något vis, men nu har jag hört att han är på gång igen med nya skatter.

Fjäderlös Tvåfoting