(Sammanslagning av två gamla inlägg, från bloggen på Passagen. Kompletterat med flera bilder)

Att laga till Biff Lindström är väl kanske inte så märkvärdigt för många.
Men när jag gjorde det själv för första gången och fick till det bra så var det himla roligt.
Själva tillagningen och att man faktiskt hade tid, gjorde det hela till en helhet som jag har mycket goda minnen ifrån.
Det är som sagt inget märkvärdigt, men om man kan uppskatta de små sakerna i livet så blir det roligt.

Rödlöken, är en viktig ingrediens i Biffen.

En öl, och lite stekt potatis samt Zucchini med morötter till.

Hm, hade jag verkligen ingen snaps till?

Jag tänkte att jag i vetenskapligt syfte skulle göra mig skyldig till ett lagbrott.
När det t.o.m. tagit sig in i valdebatten om fildelning så tänkte jag att jag skulle testa detta för att kunna ta ställning i frågan.

Jag tog fram ett paket fil.

…så behövdes det som jag ansåg, en kniv..

Vidare så började den olagliga fildelningen med ett enormt kladdigt resultat.

Slutsatsen är att detta påfund icke är önskvärt då resultatet blir extra arbete.

Jag är emot fildelning!

 

Fjäderlös Tvåfoting

På julafton 2005 så fick Michelle en del kläder.
Bl.a. en mössa, som jag hade stickat. Eller var det farmor som hade stickat den?
Nåja, en av oss var det i alla fall.

Michelle julklädd med nystickad mössa.

Nu blev det rena mannekänguppvisningen då det byttes från det ena till det andra plagget samt poserande framför kameran.

Michelle som ”Brat”

De olika stilarna var ju riktigt roligt att se, även för en pappa som har modeinstinkt som en bärfis.

Michelle i balklänning samt dubbla handväskor och hela smyckeskrinet runt halsen.

Hon var ju inte ensam, en arkitekt och arbetsledare fanns också på plats.

Bilderna nedan föreställer inte en stensamlande flicka.

Ej heller föreställer det en EU-aktivist som kastar sten i skyltfönster

Koncentrationen är viktig. Akta tårna!

Nej, detta är ett bygge. En dinosaurie bygger bo. Det som ligger på marken är dinosaurieägg.

En prinsessa är bara en prinsessa om den känner sig som en prinsessa!

Michelle, Oktober 2005

När Michelle fyllde fyra år så var vi på Astrid Lindgrens värld.
Denna bild framkom då, av barnen som försöker ta sig upp på stolarna.

(Kräftskiva 2004)

Michelle åt kräftor i år och var glad i dem. Det var aldrig fråga om i fall hon skulle göra det eller inte. Men förra året var det inte lika givet.

Första gången hon gjorde det var 2004. 3 år var hon då. Inte lätt alla gånger!

Inte är det väl snapsvisor som kommer ut ur den sjungande munnen?
Nåja, hur gör man nu då?

Det gäller att hålla rätta tungan i munnen!
- Jag sliter lite här så får vi se, jag tror nog det skall kunna gå!

- Ha, vad var det jag sa?

I år har det varit dåligt med fiske, trots att vi har varit ute en hel del, jag och barnen. Anledningen till detta ligger ju i värmen, och den totala avsaknaden av mask bl.a.

Men barn behöver lite fiske ibland, och framför allt föräldrarna. Jag vet att det finns de som säjer att de inte har tålamod, att sitta och vänta på att det skall nappa.

 Jag kan bara tycka synd om dem, som inte har tålamod, för det finns inte mycket mera som är avkopplande. Men man kan få till en rolig form av stressfaktor, om man har flera spön och att det samtidigt nappar bra! För då kan man ge sig tusan på att det nappar på alla spön på en gång, men det kan man lösa genom att a mycket mask och inte gråta över spilld mjölk.

Men att bada med en treåring, och en femåring, det anser folk vara avkoppling. (bilder från 2004) Hm, om de springer ut på varsin brygga eller stänker ner varandra så det blir bråk då? Är det avkoppling?

När farfar fyllde år så blev det grillfest.
Grillspett, barnen var glada och allt var frid och fröjd.
Detta var 2004, två år sedan.

Barnen är fortfarande glada, men farfar är borta, det blev hans sista födelsedag.

Men han var medveten, närvarande och glad, på sin födelsedag.

Tidigare på våren hade han drogad, varit helt borta från omvärlden, och vi blivit tillfrågade om han ville dö hemma eller på sjukhuset.
Men den fjäderlöse gav sig inte.
I stället för mera droger så tjatade jag till mig minskade droger vilket gav honom en sommar extra, medveten, glad och uppesittande vid sin födelsedag, skojandes med sina barnbarn.

Han dog ca. fyra månader senare, var spelade inte någon roll längre, då!

Jag har letat efter en av mina slipsar i över två år nu.
Jag har inte hittat slipsen, men jag hittade bevis för att den har använts, så sent som 14/6 2004.
Arkiverat bevis.

”Den Fjäderlösa Tvåfotingen har inte slips varje dag.
Men det händer att han ibland går på tillställningar som en vanlig man!”

Barnens moster gifte sig sommaren 2004.

Michelle var tärna, med egen bukett och allt. William var
marschall, eller vad det nu kallas. Tärngosse kanske?

- Kommer inte glassen snart?

Michelle har fått låna en bröllopsbukett!

Här har Michelle sin egen lilla bukett!

Bröllopet var ett borgligt bröllop i parken vid
Stavsjö Värdshus. Endast två vuxna och två barn närvarade förutom
bröllopsparet.<

Det blev dock en större bröllopsfest senare.

Det fanns en tid för ett par år sedan som en pirat kom med en skattkarta som han via ombud lämnade till barnen.
Denna skattkarta kunde leda till en skatt bestående av ett paket eller lite godis eller något i den stilen.

Skatt från piraten,, funnen i ett träd

Men för det mesta så ledde den till en annan skattkarta som i sin tur ledde till en annan, men det slutade hela tiden med att det fanns en riktig skatt i slutänden.
Ibland så fanns där piratkex vid den nya kartan som den första hade lett till.
På senare tid har piraten inte riktigt orkat fram på något vis, men nu har jag hört att han är på gång igen med nya skatter.

När Michelle fyllde fyra år så var vi på Astrid Lindgrens värld.
Denna bild framkom då, av barnen som försöker ta sig upp på stolarna.

Fjäderlös Tvåfoting